WIBAX

PATRIOTS

Täby – Wibax Patriots 6–5

Täby – Wibax Patriots 6–5 (1-3, 2-0, 3-2)

Tillfälligheter avgjorde i Täby

Första flygresan till Stockholm för säsongen är avklarad. Fördelen med att just Täby stod för motståndet är att parkettmatchen är överstökad. Hädanefter är det bara gummimatta som underlag när Wibax Patriots spelar allsvenska matcher. Matchen då? Jo, spelmässigt och prestationsmässigt är det vår bästa match för säsongen i seriespelet. I två perioder (första och sista) är vi mycket bättre än hemmalaget men bollen studsade inte vår väg utan vi fick resa hem utan poäng.

Temposvagt spel var synonymt med spelet första minuterna av matchen. Isbrytaren kom dock relativt omgående. En Täbyspelare sprang rakt in i Oscar Öberg som tappade balansen och föll bakåt. Domaren höjde armen och blåste för utvisning. För Täby! De gulklädda hittade någonting ingen annan såg. Linus Burman hade enligt rättskiparna knuffat in Täbyspelaren i Öberg och därmed visades backen ut och Täby tilldömdes straff. Straffen missades och i vårt boxplay skapade Täby ingenting så stormen reds ut. Vi skaffade oss momentum och tog över spelet allt mer. Mer och mer skott avlossades mot Täbykeepern. Men prestationen vid första målet var inget skott. Erik ”Woppan” Wuopio slet stenhårt i backchecken, räddade en boll vid defensiv mållinje, och körde tillslut en solorusch förbi samtliga motståndarspelare och placerade in ledningsmålet. Messiklass! Två byten senare gjorde Martin Hallén Almroth sitt patenterade mål när han med ett handledsskott satte bollen i nät. Skillnaden denna gång var att bollen inte träffade nätmaskorna vid krysset. Eller jo norska. Och ynka 16 sekunder därefter rullade ”Woppan” in bollen i öppet mål efter en individuell prestation av talangfulle Anton Andersson. 3–0 alltså på kort tid! Och när vi sedan fick numerärt överläge tappade åtminstone undertecknad minnet när Täby senast touchade bollen, målvakten exkluderad. Först när de får chansen i powerplay nuddar de bollen igen, och trots bra boxplayspel av oss reduceras matchen till 1–3 som också var sista målet i perioden.

Inledningen av mittakten började med att domarna tilldömde oss powerplay efter två minuter. Vi fick inte alls igång bolltempo och Täby kunde relativt enkelt avvärja oss. Och det var just det som var ett genomgående mönster i andra perioden. Vi hade svårt att komma upp i samma intensitet i andra perioden som i första. Vad det beror på vet vi givetvis inte, men det var inte samma WP som spelade andra perioden. Täby reducerade på slumpbasis där ena Nyholmtvillingen sköt in 2–3 lågt i bortre stolprot. 3-3 blev sedan ett faktum när Täbyspelaren sköt från fickan via Oscar Öberg i mål. Öberg växte fram och räddade oss vi några tillfällen när utspelarna inte gjorde jobbet korrekt. Här lämnar vi också andra perioden, eftersom det inte finns någonting speciellt att skriva om.

Till tredje perioden handlade det bara om att studsa tillbaka på spåret vi hade i första period. Spelmässigt gjorde vi det. Vi tog tillbaka taktpinnen och fick bra uppspel och etablerade flera gånger bra spel i anfallszonen. Första sju minuterna ägde hemmalaget inte mycket boll. Våg på våg attackerade vi. Om inte Täbyspelarna visste vad mjölksyra var innan tredje perioden fick de definitivt känna på det vid det här laget. Psykiskt blev det inte bättre för dem när Jonas Strandelin sköt in 4–3 till oss med ett hårt och välriktat skott mot främre krysset. Fin pass av Jonas Landström. Vid målet hade vi ett-två byten till där vi kontrollerade matchen. Sen vändes det på steken och Täby fick ett långt anfall som resulterade i kvitteringen dryga två minuter senare efter Strandes mål. Nu stod matchen och vägde, med ett litet övertag för oss. Därför var det inte ologiskt när vi fick chans i powerplay. Inga nerver visades där inte. Erik Nilsson tog bollen från sin pointposition och smällde in ledningsmålet med fyra minuter kvar att spela. Men det var inte slut där. Bortalaget kvitterade tämligen omgående med ett skott som retsamt passerade mållinjen efter att ha smitit under Öberg i kassen. Våra huvuden höjdes genast och vi kände att det här var vår match. Vi ryckte åt oss bollen och etablerade ett långt anfall ännu en gång. Det resulterade inte i ett mål, men däremot ännu en utvisning med oss – trots Täbys vilda protester. Vid det här laget borde gulklädda laget haft mer stake och vågat visa ut någon i Täbys ledarskap för protest mot domslut, för det var högljutt från deras bänk. Så blev det inte. I powerplay denna gång fick vi inte ordning på spelet. Slarv i passningsspelet friställde en Täbyspelare med Oscar Öberg. Bollen gick inte i mål men domaren dömde straff, troligen korrekt domslut. Straffen förvaltades på bästa sätt och Täby hade för första gången i matchen tagit ledningen. Nu återstod knappt två minuter speltid. Vi tog ut Öberg för att få spela sex mot fyra, men vi kunde inte prestera när det väl gällde utan Täby höll undan och tog sina första poäng i serien denna säsong. Skapligt orättvist, men bollen är rund som man brukar säga och gör man flest mål så vinner man matchen. Det var söndagens faktum.

Till sist…
… fick Erik Wuopio priset som bäste spelare i lagets interna omröstning
… möter vi Balrog i nästa match på bortaplan. En match som kan vara den sämsta någonsin WP spelat, åtminstone sedan undertecknads ankomst till klubben
… har Täbysekretariatet mycket att tänka på efter deras minst sagt oacceptabla beteende efter slutsignalen
… har vi skjutit 30 skott eller fler senaste två omgångarna
… har vi aldrig legat under kvalplats till SSL denna säsong

Birk Sollenius